söndag 18 september 2011

Kärleken till "bootcut"

Gråa strimmor av regn fyller luften utanför mitt fönster, mina ögon är fortfarande fulla av tröttpulver och jag har fått i mig två koppar morgonkaffe. Sigge har en kompis här och diskussionerna pendlar emellan vilken av alla "fireflies" som är den allra coolaste och vilka baccughans som är bäst och vem som har flest. Små barn små problem, stora barn stora problem... Jag är nog ett stort barn ännu. Känner mig fortfarande som jag gjorde när jag var fjorton. Tankarna snurrar fortfarande kring samma problem, dagdrömmarna är dom samma fast med en lite vuxnare infallsvinkel. Till och med kläderna känns och ser fortfarande ut som dom gjorde då. Nja inte riktigt kanske. Va länge sen man uteslutande klädde sig i 555:or, Droors eller Fruit of the loom hoodie, och Filadojor. Tror vissa av er kan känna igen sig... ;)
Har funderat på det här en del faktiskt. Tror att det kan vara så att stilen på kläderna man hade under den perioden i livet när man som mest sökte sin identitet, hela livet kommer påverka hur vi klär oss. Eller så gäller det bara mig. Jag som är uppväxt med bootcut har till exempel väldigt svårt för att vänja mig vid stuprösrmodet eller "antifit" Tycker det ser hemskt ut på mig men kan va hemskt snyggt på andra. Vilka stora problem jag har :P



Inte så snygga om du frågar mig idag... ;)


Idag ska jag laga mat! Jag måste! Har helt tappat intresset för att laga mat för tillfället. Nu kör vi!


onsdag 14 september 2011

Faceplant...

FY FAN! Det sista dygnet har inte varit mitt livs höjdpunkt... Fyllt utav dåliga beslut och ett och annat faceplant. Både känslomässiga och fysiska :( Man börjar märka att man lever nu... Springturen jag just kom tillbaks från började med att jag svalde en insekt. Efter en stund kraschade en annan i mitt öga och valde att vägra komma ut. Därefter avslutade jag med att göra en vurpa med faceplant i leran... Undrar vad jag har gjort för att förtjäna detta eller vad det är tänkt att det ska komma för gott ur det som hänt de senaste 24 timmarna. Ska man nu ändå försöka ha en positiv inställning till allt så kanske mitt känslomässiga bakslag visar sig vara det rätta i slutänden. Mitt dåliga beslut kanske lönar sig ändå och min fruktansvärda löptur gör att det känns lättare nästa gång. Nu tänker jag lägga mig med ansiktet ner i golvet, skämmas och hoppas på syndernas förlåtelse för nåt ont måste jag ha gjort...