tisdag 29 november 2011

Lchf igen... :)

Har brottats med suget ett tag nu... Nu är det bra. Nu måste jag bryta det här fördömda godissuget igen! Sockerberoende är förjävligt! Känner både en sorg och ett sug att hoppa på lchf igen... Men jag ska försöka se den här tiden som en period för att främja hälsan... Jag vet ju att jag mår gott utav att äta lchf, håret och huden blir fin och magen fungerar fint. Efter en tid av övergångsbesvär vill säga ;) Men jag vill verkligen inte hamna tillbaks där jag var innan jag började med lchf sist! Det finns inte på kartan. Jag vill bryta innan det gått för långt.. Nu blir det sängen och starta med matplanerande för den närmsta framtiden.. Wiii! Kul men skrämmande. Ska jag klara av det den här gången?? Ja det ska jag! :D

måndag 28 november 2011

Nu är allt sådär bra igen ;)

Hemmet börjar komma i ordning, kärleken växer och frodas, sonen är pigg,glad och underbar som vanligt. Jobbet börjar fungera bra igen, bilen är lagad och puttrar på, räkningarna är betalda. Klockan är kvart i sex och killarna är matade med pannkakor, glass,grädde, sylt och socker. Mmmm... Till och med disken är diskad och nu sitter jag med en stor kopp kaffe här vid mitt köksbord i mitt, nu väldigt mysiga kök och bara njuter.

Det enda jag skulle kunna önska mig nu är att världens underbaraste kille vore här så jag hade nåt snyggt att titta på och ett par mjuka läppar att pussa på. Men det får gå bra ändå. Det är skönt att sakna och längta också ibland. I alla fall om man inte behöver känna oro...

När jag lärde känna M för två år sedan så sa jag till mig själv att "Den där killen kommer jag se till att aldrig bli kär i..." Jag va bombsäker på att jag skulle vara svartsjuk hela tiden, att han skulle behandla mig på ett sätt på veckorna och på ett annat på helgerna och jag trodde att vi skulle bråka konstant. Men så fel man kan ha! Och va farligt det är att säga aldrig! Nu sitter jag här i mitt rosa skimmer, kär och galen men inte det minsta orolig! Och inte har vi tjafsat om en enda grej än och inte har han en enda stund behandlat mig som något annat än en prinsessa. Det man minst anar ;)

Jag har en massa kul på gång också. På fredag ska jag och en gammal barndomsvän åka och se på underbara Melissa Horn på CCC i Karlstad. Har sett henne en gång tidigare och det ä en känsloresa utan dess like. Hoppas vi får samma angenäma upplevelse som förra gången.
 Och på lördag så ska vi kalasa lite med bandet, vilket jag ser fram emot med spänning. Inte lite galna människor det där. Precis såna där människor som jag älskar. Ju knäppare desto bättre ;)

Jag tänker passa på att njuta av livet nu när det är som bäst. Man måste ta vara på stunderna som ges!


<3 <3 <3

tisdag 22 november 2011

Vända kappan efter vinden...

Satt och funderade över mitt tidigare inlägg och på företeelsen "kappvänderi" och kände att det går att se vissa likheter. Så då tänkte jag först att "så blåögd du är Sofia. Det är bara för att du är nykär som du tycker som du gör". Jag har en förmåga att anpassa mitt liv och mina intressen efter personen jag tycker om, ja... Men är det egentligen fel då? Gör vi inte alla det när vi träffar någon vi tycker om? Egentligen... Nu träffar jag en kille som tycker om att titta på fotboll. Är det då fel att visa respekt för hans intresse? Jag kanske inte kan älska fotboll helt plötsligt eller ens tycka om det men jag måste ju bjuda in den i mitt liv om jag vill ha den här killen i mitt liv. Sen kanske man inte får den respekten tillbaks, men då kanske kärleken eller mognaden är så stor hos den andre parten heller och då kan man ju fråga sig om man anser att det är värt att göra dom här uppoffringarna eller om man anser att "kappvänderiet" uppskattas eller ger något tillbaks, hur man nu väljer att se det. Självklart kommer man till en punkt till slut när man har hittat sin plats i förhållandet och kanske inte känner att man vill göra allt tillsammans eller heller behöver det. Men jag tycker att i början måste det få vara okay att skämma bort varandra så mycket man vill. Oavsett om det är med ord, blommor eller med sitt engagemang. Så länge det kommer i från hjärtat förstås. Så länge det är äkta och inte något man gör bara för att vinna några extra poäng och som man sedan inte skulle kunna tänka sig att göra igen när man har fått det man vill. Då är det inte okay att vända kappan efter vinden...
Nu ska jag sola med Hösska... Åh som jag har längtat och längtar efter mina vänner! Ska passa på att skvallra så mycket jag kan :P
Pööss!!

lördag 19 november 2011

Öl, fotboll och stökiga polare...

Vad är kärlek? Är det okay att serva sin kille och hans kompisar med öl medan han sitter och brölar och tittar på premier league på lördagskvällen? Jag skulle vilja säga ja. Och jag säger ja. Självklart är det okay att visa den typen av kärlek som den man älskar verkligen uppskattar. Jag vill inget hellre än att vara så bra jag kan för den jag älskar. Jag tror att äkta kärlek handlar om total osjälviskhet. Om att ge av sig själv utan att kräva något tillbaks. Att känna lycka av att ge...
Jag tror att min bild av lycka har förändrats en aning sen jag träffade min underbara kille. Alla som vill har friheten att såga mig totalt om det skulle skita sig vilket jag hoppas att det inte gör. Men jag är inte längre säker på att det jag tidigare har trott varit det jag vill ha är det jag egentligen skulle bli lycklig av. Jag har i varje förhållande strävat efter att leva det vanliga, traditionella "Svenssonlivet" men egentligen... Varför? Jag har varje gång fått panik och dragit mig ur.
Jag tror att för att finna lyckan i livet så måste man komma förbi tanken om hur folk tycker att man bör leva sitt liv. Strunta i andras åsikter helt enkelt. Leva det liv som man själv mår bra av och ha tillit till sin egen förmåga att känna vad man själv faktiskt mår bra utav. Till exempel... Jag är inte en gnutta intresserad av fotboll men jag känner mig lycklig i hela kroppen av att följa med min kärlek till puben och titta på nittio minuter Manchester United. Jag hade alla möjligheter i världen att komma med andra förslag men mig gav det mer att göra det här för Honom...
Jag tror att  kärlek är när man längtar efter att göra det där lilla extra för någon varje dag...
Så stökiga kompisar, öl och Premier League fotboll... Ja tack!

söndag 13 november 2011

"Det bästa sen kebab..."

Det här är ju helt fantastiskt :) Nyss hemkommen från kryssning med Silja Galaxy och en hel drös galna stockolmare och pastorer med myror i skägget och en och annan galen brud som biter folk i ryggen... Mycket bråk, mycket känslor och fantastiskt mycket sprit.. Väldigt lite sömn. Fast vissa av oss stod ju förstås och sov vid väl valda tillfällen... Hoppas vi är på det igen nästa gång det är Bandit Rock :)








Sitter här nu med två av världens kanske underbaraste grabbar. Magen är proppfull med friterade jätteräkor, ris, sötsur sås, biff med bambuskott och kycklingspett och jordnötssås. Livet är bra härligt just nu. Kär och jävlig är jag också i en fantastisk man med det största av hjärtan. Hoppas bubblan aldrig spricker <3 Nu blir det megamys här. Natti på er och dröm söta drömmar :)

torsdag 3 november 2011

Skam... Skuld... Hemska känslor. Känslor man inte vill känna. Arga snickaren sa en bra sak härom dagen. "Vad händer när du bär på skuldkänslor? Jo du blir passiv..." Och det är så sant. Det är så vanligt att man utan att man utan att man tänker sig för, speciellt gentemot sina egna barn, skammar dem och får dem att känna skuld. Kommer på mig själv många gånger varje dag när jag säger grejer som "Men sigge!" (Med ett ledset tonfall, som om han skulle ha varit till besvikelse). Eller när man tystar honom när det är folk man inte känner så väl med eller när man är på nya platser. Som vuxen känner jag så himla väl om någon skäms för mig och jag mår jättedåligt av det och barn är ju många gånger känsligare än oss. Våra barn tar våra ord på allvar. Våra ord är nästan lag och dom litar på att det vi säger är sant. Känner de sig i vägen eller jobbiga när vi gör saker tillsammans så blir det lätt deras sanning och vad händer då? Har man tur så har man ett barn med en stark överlevnadsinstinkt, det barnet kommer förmodligen bli överaktivt och pocka på föräldrars och alla andras uppmärksamhet tills det får den bekräftelse den söker. Har barnet inte den inre styrkan kan barnet stället bli passivt och tillbakadraget, få svårt att stå upp för sina åsikter och annat. Båda typerna av barn har ådragit sig en "skamskada". Båda typerna av barn visar tecken på det fast olika tecken.
Nu säger jag inte att mina "Men Sigge!" när ett vattenglas åker i golvet för femte gången kommer att "skamskada" honom eller någon annan heller. Men jag tror att det är viktigt att påminna sig själv varje dag att visa sina barn den respekten man själv vill bli visad av andra. Jag hör så många typer av skuldskapande uttryck. Till exempel... "Du gör mig så ledsen när du gör så", "Nu har du förstört den här kvällen!" "Du hade ju lovat mig att uppföra dig", "Att du aldrig kan komma ihåg någonting!" "Nu skärper du dig/sköter du dig"... Ja listan kan bli hur lång som helst... Tyvärr... Jag kommer göra mitt bästa för att ändra mitt sätt att prata med mitt barn även om jag känner att jag har ganska bra koll på hur jag uttrycker mig för det mesta...

Dessa tankar väcktes av mitt eget dåliga PMS humör som visat sitt fula tryne igen och av en fruktansvärd historia som jag fått höra av en vän som jag inte tycker blir behandlad av respekt eller blir älskad för den hon är av sin far... När man är barn är man beroende av sina föräldrar men som vuxen anser jag man väljer sitt umgänge och jag anser att även blodsband kan bli mindre viktiga i vissa fall.
Så till Dig min vän: Du väljer vilka personer som förtjänar din respekt, din omtanke och ditt goda sällskap. Och Han har mycket mer att förlora än du har. Glöm aldrig det. Dina vänner kommer aldrig vända dig ryggen. Du gör inget fel och du ÄR inte fel på något sätt. Du förtjänar att vara lycklig!

Snart är det helg och den ska verkligen avnjutas på många sätt.. Nu ska jag hämta hem hjärtat från fritids. Trevlig helg! Eller just det... En dag kvar ju :P