lördag 29 oktober 2011

Dålig tajming kan man säga...

Att åka eller inte åka.. Det är frågan... På tisdag fyller Sigge år och jag måste handla inför hans födelsedag. Jag behöver köpa nya vinterkläder till honom. Jag har en hel lång lista med grejer som jag har tänkt fixa och så går jag och blir sjuk! :( Lite bättre hade jag väl kunnat planera... Nu är frågan om jag skulle ta och åka till stan ändå och fixa det jag orkar med hjälp av snälla herr ipren. Den här jävla förkylningen verkar ju ändå bara visa sig som värst på kvällen och natten så jag kanske orkar med under dagen idag i alla fall. Nu nös det i min telefon. Det KAN ha vart världens snygging som messade mig... Måste kolla ;) .......... Hihi! Det va det ;)
Bredvid mig sitter goaste snart sjuåringen och spelar LEGO Starwars och är bara sådär underbar som bara han kan vara.
Nej jag får nog ta en kopp kaffe till och fundera på detta handlandet. Eller två kanske :)
Mammas stora kille <3

torsdag 27 oktober 2011

Kärlek, hår och ansvar...

Milda Matilda vad jag har mycket jag vill skriva om! Saker händer i raketfart. Både roliga och jobbiga och jag känner mig som om jag står och håller andan och inte riktigt vet hur jag ska bete mig. Men jag ska börja att berätta om den stora sorgen... Håret :(
Plockade ur min hårförlängning härom dagen... Jag vet! Värsta I-landsproblemet :P Men jag blev av med så mycket hår! Jag som sparat det och tagit hand om det och låtit det vila från allt under så lång tid! Verkligen åt helvete! Men det är ju bara att gilla läget och inse att jag nu får betala fåfängans pris . Men nu lovar jag mig själv att aldrig mer...  en vad är det egentligen med håret undrar jag? Man säger att styrkan sitter i håret. Jag kan verkligen förstå alla som varit med om håravfall eller som är med om det just nu. Vilken fruktansvärd sorg! Jag fick en mindre depression för att min tofs blev tunnare än innan men jag vet ju att mitt hår kommer att bli tjockare igen. Det kommer växa ut tillbaks...

En grej som har skapat grubblerier i mig är också det här med att såra människor. Bär vi ansvaret för att människor blir sårade? Nej egentligen inte. Vi kan vara delaktiga eller orsaken till att någon blir sårad men vi bär inte ansvaret för det om vi inte menat att såra anser jag. För att dra en parallell till mitt liv och situation jag är i nu så ska jag försöka förklara hur jag menar och hoppas att ingen blir besviken på mig...

Jag hade en föreställning om hur jag ville att mitt liv skulle bli efter separationen.. Jag hade drömmar om att hitta "tillbaka" till något och någon... Tyvärr blev det inte så. Djupt inne i mig så va det inte så jag ville ha det. Hela min kropp och själ gjorde det här klart för mig och jag kunde inget göra. Jag har varit ärlig och sagt som det är. Jag har släppt och gått vidare men ändå känner jag ansvar över denne någons känslor. Det här gör att jag inte vågar leva mitt liv och känna lycka fullt ut fastän jag bär lyckan inom mig.
Jag har många gånger fått höra att jag kan inte förstå hur du kan gå vidare och känna för någon annan/känna lycka/ha kul när du säger att det är jobbigt efter en separation tex.. Men jag vet inte.. Kan inte ni känna att man kan älska på olika sätt? På olika plan? Jag kan känna något för personer jag har älskat samtidigt som jag är förälskad i någon annan.. Jag kan va lycklig för något nytt och glädjefyllt samtidigt som det kan kännas ont i hjärtat när jag träffar en person från mitt förflutna? Måste det va antingen eller?

Eller är det kanske så, som jag fått höra, att jag kanske inte riktigt vet vad äkta kärlek är? Att jag inte ännu upplevt den?
Tyvärr kan jag inte svara på den frågan ens själv. Jag tror ju själv att jag upplevt det och jag tror att jag vet vad det är. Men kanske kommer jag i framtiden uppleva något som raserar all min vetskap om vad kärlek handlar om... Det är det som är så underbart med livets bok. Att man aldrig vet vad som står skrivet i nästa kapitel.

En människa i mitt liv som jag i alla fall vet att jag känner äkta kärlek för är Du min kära Lena och jag har nu även träffat Nova och kan säga att inget känns mer självklart än ni.. Älskar er <3

Just nu saknar jag Dig som får mig att le inombords hela dagarna... Dig som det känns tomt utan... Dig som får mig att ligga vaken om nätterna...
Om det finns någon därute som känner något annat än glädje för min skull nu så skulle jag bara vilja säga... Förlåt! Men jag bär inte ansvar för det... :(
Här inne måste jag få uttrycka mina känslor. Vi har ansvar för alla våra känslor och handlingar...


tisdag 18 oktober 2011

Soulmate...

Nu har det varit sådär mycket ett tag igen men det känns ändå som om jag är på rätt spår. Jag har rannsakat mig själv och varit fram och tillbaka och jag tror nu att jag vet hur jag vill ha det. Eller jag vet hur jag vill ha det. Jag har liksom tagit ett beslut och det ska jag säga är något jag inte alls är bra på egentligen. Litet steg för mänskligheten men ett stort steg för Sofia. Från och men nu måste jag sluta anpassa mitt liv efter hur folk mår och känner. Det låter väldigt ego men jag kan inget annat göra. För att jag själv ska må bra och för att jag ska få uppleva glädje fullt ut igen så måste jag sluta ha dåligt samvete hela tiden. Jag har gjort dumma saker mot människor jag bryr mig om men nu har jag bett om ursäkt. Jag har tagit ansvar för mina handlingar och nu har jag även förlåtit mig själv.
Jag ser med glädje fram emot att möta varje dag just nu och jag är chockad över hur bra allt känns.
Tack till Dig som inte gav upp om mig utan fortsatte tro och kämpa. Du är väldigt viktig för mig. En livsnjutare med många fina kvaliteter som skänker glädje till min tillvaro...

Och Kära Älskade Själsfränden Lena! Lyckan jag känner över din resa är helt överväldigande! Jag minns det som det var härom dagen när du berättade för mig att du skulle bli mamma och jag minns hur känslorna bubblade över och hur tårarna forsade ner för mina kinder redan då. När jag i lördags fick reda på att det "var över" och att du hade klarat det överväldigades jag av samma känsla som då och jag misstänker att tårarna inte är slut än på länge. Du va så rädd och så skör men du var ändå så stark! Jag har sagt det förut men jag är så stolt! Jag visste innan att du var fantastiskt viktig för mig men att du va så nära mig som jag nu vet att du är visste jag inte. Jag älskar dig och saknar dig och du är systern jag aldrig fick...

Nu får jag sluta va sentimental! Men som tur är är det tårar av glädje.
BTW! Jag har köpt nya raggsockor för HUNDRA KRONOR! Här ärom :) Värsta najsiga!
Peace out!




måndag 10 oktober 2011

Dimma i hövve...

WTH!! Åkte visst till jobbet två timmar för tidigt idag :P Vad håller jag på med egentligen? Vad är det som får mig att tro att jag ska kunna mitt åttaveckors rullande schema i huvudet och att jag inte ska behöva titta på det? Jag kommer ju inte ihåg något annat heller nästan så varför skulle jag komma ihåg det? Jaja. Får val gosa ihop mig i soffan en stund innan jag åker tillbaks till jobbet och skäms igen. Kommer jag inte för sent så kommer jag för tidigt. Dom måste tycka att jag är helt hopplös! Tur att jag kanske är bra på andra saker i alla fall :) Va lite nöjd förra veckan för då fick jag beröm av vår utvecklingspedagog för att hon tyckte att jag hade en god "barnsyn". Det värmde i själen :)
Men trots detta lilla missöde så känner jag mig nöjd med livet ändå. Två timmar hit och dit.. Vad spelar det för roll... Egentligen ;)

onsdag 5 oktober 2011

Vilken dag!
Ångest! Inte så farlig ångest men varje beslut jag har tagit har inneburit ånger och besvikelse. Försökte fixa med bilen men det gick åt helvete. Försökte ta ur mina extesions ur håret. Gick åt helvete.Köpte hem extra bra grejer för dyra pengar till både bilen och till håret men ändå blev jag bara besviken på allt. Deppig ja! Det är inte så farligt men ändå inge kul... Vilka "super-ilandsproblem" jag ligger inne med. Hur skulle jag kunna se det annorlunda? Jag har turen att ha möjligheten att ha extensions i hele hövve... Inte alla som har det! Jag har en bil som funkar och som är så skruttig att det inte kan bli värre än det är nu :P
Jobbigt att erkänna men idag har jag även en släng av viktnoja och va nära att kasta mig ner på golvet här när sigge lagt sig och trötta ut mig med armhävningar och situps. Många gör det varje dag men skulle jag ha gjort det ikväll så hade det varit för att döva min ångest som egentligen bottnar i något annat. Jag tror den bottnar i mina ensamhets och övergivenhetskänslor. Dom där som jag har förnekat under så lång tid att jag har... "Jag är så trygg i mig själv och så stark när jag är ensam och singel"... Bullshit! Just nu är jag bara liten och ensam och känner mig ganska patetisk. Borde inte klaga. Jag har verkligen allt jag behöver egentligen. Nu ska jag bara hitta ett bra sätt att må bra i det här. Utan att utveckla massa konstiga sätt att döva mina känslor eller hålla dem borta. Ingen spegelmani, bantnings- eller träningsmani och ingen hetsätning eller facebooköverkonsumtion. Mamma mia! Vad ska jag göra om dagarna egentligen?? :P
På väg mot lycka sakta men säkert...


söndag 2 oktober 2011

Frestelser...

Nu är sanningens stund kommen. Nu står jag ensam, naken och sårbar. Nu har jag chansen att göra min beställning. Beställa vilka ingredienser mitt liv ska innehålla, vilken typ av förpackning det ska komma i och vart det ska lämnas ut... Vet inte riktigt med det där sista men tre är ju det heliga talet så nåt va jag ju tvungen att skriva! Inte utan att jag funderar över vad jag håller på med..
Just nu ligger Sigge och pratar med sig själv inne i sängen och försöker sova, tvätthögen ligger här i soffan och ropar på mig för att bli omhändertagen och glasslådan ropar från frysen som sån näck som vill locka mig in i frestelsen... Kan det inte bara va tyst här inne!!? Shhhh!
Imorgon är det dags att gå till jobbet igen. Tillbaks till verkligheten och tryggheten. Det känns tryggt och bra. Veckorna känner jag mig säker och lugn men helgerna gör mig livrädd. Det är oftast då som allt tar snabba vändningar och nu vill jag bara ha lugn och ro. Lättsamt och glatt utan krav vill jag att livet ska vara just nu. Skuldsaneringens tid är kommen... På gott och ont ska tilläggas. Känner att jag svamlar igen. Men ibland kan ordbajseri vara det bästa för att få igång den inre diskussionen ordentligt!
Ill be back med mer vettigt än idag...
Ciaoooo!
Jag är så sögen!