Jag är så lycklig! Och jag skulle vilja säga några ord om
det här med att unna de man tycker om att vara lyckliga. Inte så märkligt
egentligen kan tyckas och oftast säger man att man gör det men gör man det
egentligen eller låter man bara bli att utåt visa sitt sårade ego? För det är
vad jag tror att det handlar om… Ett sårat ego.
Jag kan skatta mig lycklig för jag har världens bästa ex.
Han är dessutom pappa till mitt barn. Vi har ända sedan vår separation inte
haft en enda konflikt. Inte en enda. Jag värdesätter vår relation högt. Högre än de
flesta faktiskt. En kravlös relation, byggd på generositet, förståelse,
omtänksamhet och respekt. Ingen kärleksrelation. Absolut inte! Men vi behandlar
och bemöter varandra på det sätt som vi själva vill bli bemötta på. Vi ställer
alltid upp för varandra när det gäller pengar eller att ha Sigge om den andre
ska göra nåt. Jag lägger mig inte i hur de sköter sin vecka, vad de gör eller
hur de gör. Han lägger sig heller inte i vad vi gör på vår vecka. Ingen av oss
lägger några värderingar i det. Han lägger sig inte i mitt val av män eller hur
jag lever mitt liv, om jag festar eller annat och jag visar honom samma
respekt.
Det sägs att det finns en mening med allt och jag vill påstå
att även om man inte kan se det just då så tror jag att i längden så gör det
det. Även om mycket dåligt kom ur en tragisk tid i livet där många blev sårade
så lärde vi oss hur man absolut INTE ska bete sig mot varandra efter en
separation.
Tillit! Det tror jag är nyckelordet. Med det så kommer så mycket
mer.
Alla sa till mig att ”Det där kommer funka tills någon av er
skaffar en ny” men jag har alltid känt att det kommer fungera jämt. Och jag kan
ärligt säga att det som mitt ex ställt sig över under de här fyra åren är
stort. Han har alltid hanterat saker på ett vuxet och klokt sätt och jag är för
det väldigt tacksam! Nu har han också äntligen fått tillbaka lite kärlek i sitt
liv och det unnar jag honom av hela mitt hjärta. Jag kan stolt säga att jag,
när han berättade, tog hans hand, tittade honom i ögonen och sa ”Va glad jag
blir för din skull” och han kramade den tillbaka och sa ”och jag för din…”
Jag skulle önska att alla som har den inställningen till ex
att det inte går att ha en bra relation till varandra efteråt. Det går! Bara
man bestämmer sig, unnar den andra att vara lycklig… På riktigt.. Det du gör
För ditt ex gör du också FÖR dina barn.
Peace and love!