V 28

89 dagar kvar... V 28 och fullt liv inuti magen. Det märks att hon börjar höra vad som händer utanför magen för hon reagerar med att snurra och buffa när jag gör saker som låter i maghöjd. Till exempel att plocka i bestick i besticklådan eller prasslar med papper framför magen. Sigge kände hur det sparkade härom dagen. Han verkade tycka att det var kul men jag vet inte. Jag oroar mig ibland för hur jag kommer klara av att börja om igen, även om jag vet att jag aldrig kommer ägna det en tanke när hon väl kommit ut. Önskar bara att vi alla i familjen Lindström/Eriksson/Ullenius/Nilsson kommer leva lyckliga tillsammans och att det lilla tillskottet kommer bringa mycket glädje till oss alla.
Just nu känns det som om tiden både går hur fort och hur sakta som helst. Önskar jag bara kunde sluta fokusera på den och istället leva i nuet. Väldigt svårt när jag längtar så då...
Ryggen och fogarna gör lite mindre ont nu. Kanske har det stannat upp lite i uppluckrandet eller så har jag ändrat mitt sätt att röra mig på så att det belastas mindre. En hektisk dag så har jag mer ont på kvällen än en lugn dag.
Halsbränna har jag börjat få nu också. Antagligen trycker livmodern mot magmunnen nu... Annars tycker jag att jag har klarat mig förvånansvärt bra den här graviditeten hittills. Min älskling är så underbar emot mig. Han står ut med mig hur jobbig jag än tycker att jag är och ger mig massor av kärlek både när jag förtjänar det och när jag inte själv tycker att jag gör det. Han är lugnet och tryggheten för mig och även för lillan i magen verkar det som. Hur vild hon än är i magen så räcker det att han lägger sin hand på den för att det ska bli kvav lugnt.
Nu är det den sista trimestern kvar... De sista tolv veckorna av väntan och jag hoppas på några veckor av vila efter nyår innan livet som småbarnsmamma börjat på nytt. Jag behöver "boa" in mig, varva ner förbereda mig mentalt och fysiskt innan det är dags.
Nu ska jag och min lilla stora familj äta kvällsmat tillsammans.
Jag önskar er alla en jättemysig helg <3
Ciao

Klagan, urladdning, sanning och kärleksförklaring...

Dags att klaga ur sig lite...Den roligaste läsningen av alla, jag vet. Men just nu känner jag mig för deprimerande alltså. Gravid i v 24 och hur lycklig som helst över det, egentligen... I alla tidningar jag läst står det att nu är den tiden i graviditeten när det mesta känns lätt och humöret brukar va på topp. Tjihooo!! vad det INTE är så. Istället har jag fått foglossning som känns som en kniv i vardera skinka när jag rör mig och ett surkärring-humör utan dess like som bara bubblar upp i mig ibland. Ganska ofta tyvärr.
Jag känner mig tung, klumpig och långsam och det är jag inte van.
Jag försöker se det som en utmärkt tid att passa på att bara ta det lugnt och ha privilegiet att få hjälp med det som är tungt men det är jag inte heller van vid att göra. Men jag behöver kanske träna på det då...

Trots detta är faktiskt "babylyckan" total och jag känner mig tacksam och stolt över att jag får vara gravid just nu och med just den här mannen!
Jag får för första gången i mitt liv nu uppleva en kärlek helt utan krav,. En kärlek som bygger på respekt och omtanke. Ett förhållande där bägge tar ansvar för att visa den andre att den är värdefull och omtyckt. Jag har alltid sagt att man inte ska nöja sig med mindre än det bästa och det visar sig nu att den stora kärleken är värd att vänta på. Värd jobbiga separationer och tider av att känna sig elak och känslan av att man sårar någon. I slutändan sårar man ändå bara någon mer av att stanna i en relation man innerst inte ser någon framtid i. Ni i min närhet som känner er träffade eller rent av provocerade av detta. Gräv djupt inne i er själva och släpp ner guarden. Innerst inne vet ni att det ligger nåt i det jag påstår. Jag har fått höra att jag är falsk och att jag ger upp för tidigt många gånger. Att jag krossar folks hjärtan och jag har blivit kallad lögnare. Men hela tiden har jag haft mitt sikte inställt på det här! Den här kärleken som jag hade bestämt mig för, och visste att jag skulle hitta.

Min älskade Gerry... Jag älskar dig mer för varje dag som går. Du är den kompletta livskamraten för mig. Du är med alla dina fel och brister, den jag är beredd att gå genom eld och vatten för. Den som jag vill behandla med respekt varje dag. Den jag vill vill ge allt.
Du är en underbar pappa och jag är stolt över att om några månader ha ett barn med dig. Ett barn som kommer se ut som dig, präglas av dig och bära vidare på all den godhet och det kärleksfulla omtänksamma sättet som du har. Det som gör dig unik.
Du är min bästa vän och min stora kärlek. Tillsammans kan vi flytta berg älskling ;)