onsdag 12 december 2012

Ansvar...

Nu  har jag en sån där ingivelse!
Jag måste skriva om ANSVAR... Bra grejer det, ansvar...
Jag hör så ofta så ofta hur folk lägger över ansvaret för sina liv, ansvaret för hur de mår, ansvaret för deras lycka, ansvaret för deras hälsa etc etc på alla andra... "Att jag mår dåligt beror på att han/hon inte lyssnar på mig" eller "Jag får göra allting på jobbet för ingen annan tar tag i någonting..." Det må kanske vara så men varför nöjer vi oss i detta? Jo, det ska jag svara på. För att vi är fega och egentligen ganska korkade många gånger... Med fega menar jag att vi inte vågar ta tag i situationen. Det känns oftast lättare för stunden att lägga över ansvaret på någon annan och låta den göra jobbet i relationen eller i förändringen eller i livet självt. När jag säger att vi är lite korkade menar jag att vi tänker bara ett steg. Genom att lägga över ansvaret och skulden på någon annan så går vi också miste om möjligheten att förändra saker till att få det som vi själva vill ha det.
Hur ska jag någonsin kunna må bättre i en relation om jag lägger ansvaret för hur jag mår på någon annan? Hur ska jag kunna göra klimatet i arbetslaget trivsamt om jag lägger över det på mina kollegor att förändra sig. Då ställer jag mig ju helt maktlös inför situationen! Är inte det korkat?

Jag har lärt mig att ju mer ansvar jag tar för hur mitt liv ser ut desto mer kan jag påverka hur jag vill att det ska bli i framtiden. Genom att säga till mig själv att "Det var dumt gjort av mig att göra som jag gjorde. Hur ska jag göra nästa gång för att slippa må så här fler gånger" istället för att säga att "Det spelar ingen roll hur jag gör för det är ingen som fattar. Alla här bara gör så att jag mår dåligt" så öppnar jag, istället för en tillvaro av hopplöshet, en värld av möjligheter att förändra.

En klok man lärde mig en gång att "Du kan aldrig beskylla någon för att ha fått dig att må dåligt, Sofia. Det är bara hur du väljer att reagera på den andres beteende som avgör hur du låtit dig påverkas av det". Ja nu är det ju så att vi är människor och inte robotar och vi har känslor. Vissa av oss väldigt starka sådana och självklart kommer vi av andras beteende att låta oss påverkas till både sorg och ilska och även desperata handlingar. Men det är hur vi väljer att hantera det efteråt som är det viktiga i längden, för vår situation eller relation e dyl...

Så nu behöver du bara ställa dig frågan om du är beredd att göra dig till ett offer för andra människors dumhet eller svaghet, om du är villig att ställa dig maktlös inför ditt liv eller om du tänker ta ansvar för att se till att din relation till den du lever med eller till din familj blir precis så som du vill ha den. Om du tänker låta dig själv eller någon annan handha makten över dig!

Livet är en process som bygger på förändring. Jag kommer aldrig mer låta någon människa ha makten att göra mitt liv till ett helvete. Jag vågar numer ställa mig frågan "Vad är mitt ansvar i det här? Hur kan jag förändra?" Ganska häftig känsla faktiskt. Många gånger inser man också att ansvaret inte ligger hos en själv utan att man faktiskt bara kan släppa och gå vidare.

Alla människor är ansvariga för sin egen lycka! Så nästa gång du hör någon säga till dig i vredesmod att "Du är så fel! Du får mig att må dåligt! Det är ditt fel att det här inte fungerar! Du måste ändra på dig så jag kan må bra!" Tänk på det... Alla har ansvar för sin egen lycka och om du vet innerst inne att du har ett rent hjärta så kommer du kunna släppa det, annars så har du givits en möjlighet till förändring.





torsdag 6 december 2012

Ack den kärleken...

Va häftigt det är med kärlek när allt fungerar. Jag har äntligen hittat det där som alla letar efter. Den fullkomliga kärleken. Men varför hittar inte alla den? Jag tror att det kan bero på att vi alla inte har en lika tydlig bild av precis det som vi vill ha för vårt inre. Jag var inte beredd att vika mig en tum, endast det bästa var gott nog. Jag visste precis vilken känsla jag ville att förhållandet skulle bygga på och vad jag ville få ut av det och här står jag nu... Och jag kunde inte vara lyckligare än jag är tillsammans med Dig.
Du, mannen i mitt liv, får mig att känna mig älskad och trygg. Får mig att känna mig som den enda för dina ögon. Du får mig att se fram emot det som tidigare skrämt... Tillsammans med dig känner jag mig stark och modig.
Jag har alltid innan levt och verkat för att vara stark i mig själv, att aldrig vara beroende av någon och detta har jag lyckats ganska bra med. Därför blev jag väldigt rädd när nya känslor dök upp. Jag har nu fått hjälp att förstå att äkta kärlek handlar om att bli helt och fullständigt, totalt beroende av en annan människa. Och det är helt ok! Jag börjar tycka om känslan av att varken vilja eller kunna leva utan Dig. Du är en av de finaste sakerna som jag fått uppleva hittills och vi har ännu många fina stunder att uppleva tillsammans.
Oavsett om jag får leva en dag eller fram till ålderns höst så hoppas jag på att få tillbringa varje dag i Ditt sällskap.

måndag 3 december 2012

-17 grader!! Lägg av!

Längtar till fredag!! Fredag betyder ledigt för mig och min stora älskling, det betyder bo på hotell, det betyder Göteborg, det betyder romantik och det betyder 3D ultraljud!! Äntligen ska vi till 100 % få reda på könet på vårt barn och vi ska få se det lilla livets alldeles speciella drag, En liten försmak inför stundande nedkomst. Jag ser så fram emot det här och jag tror att det kommer ge ny kraft att klara de sista tre månaderna mycket bättre.
Det känns att jag börjar bli tyngre nu. Magen är större och mer i vägen. Jag blir lättare andfådd och har svårare att böja mig ner och fram. Längtar efter att få ligga på soffan och äta praliner ;) Tur att jag har en rolig tid på jobbet framför mig med jul och lucia och annat skoj.
Tydligen har vi en spelning med bandet i Arvika den 25/1 också. Härligt snygg jag kommer känna mig då. Frodig... Typ ;) Får väl se till att träna ordentligt så att jag kan va stolt över sången i alla fall. :D