Pubertala 30åringar... Huvva! :S

Två steg fram, ett tillbaka. Två steg fram, ett tillbaka. Detta är nog takten man måste ha för att jobba med sig själv. I mitt liv händer grejer just nu. Jag känner min mer hel och större som människa. Det tar så mycket kraft samtidigt som det ger mig ännu mer. Men de här stunderna, när Sigge somnat och då jag sitter ensam med mina tankar då känner jag mig inte alltid så stor längre..

Jag lär mig nya saker om mig själv hela tiden. Får nya insikter om vad jag vill, vem jag är och vart jag brustit tidigare.. Jag har fått insikt om att jag tex aldrig haft någon utpräglad pubertet. Jag har aldrig smällt i dörrar och kallat min mamma "jävla kärringjävel" Jag har aldrig direkt protesterat emot mina föräldrar och därmed heller aldrig brutit mig fri från dem..

När jag egentligen va på väg in i puberteten så gick mina älskade föräldrar skilda vägar och jag blev "vårdare" åt mina föräldrar på olika sätt... Jag blev både förälder och psykolog. Efter det träffade jag en äldre kille. Tyvärr krävde relationen av min att jag tvingades växa upp väldigt fort och utåt sett bete mig som en vuxen. Vid den tiden va jag 19 år.. Efter den relationen gick jag direkt in i en annan relation där jag efter fyra månader blev tvungen vara sansad och ordentlig och vuxen eftersom min kille då blev pappa med en annan kvinna. Efter det blev jag själv mamma. Mer vuxenpoäng... 
Tyvärr har jag fått höra av "pappaterapeuten" att man till slut går igenom puberteten i vilket fall. Att man inte kan hoppa över puberteten... Och det förklarar ju kanske en del av mitt beteende de sista åren.. Jag kanske inte skriker åt min mamma och pappa nu heller men det jag gör nu skulle ju faktiskt kunna ha att göra med att komma igenom "puberteten" såhär i efterhand. Det jag gör nu är ju faktiskt att frigöra mig från mina beroenderelationer och att med hjälp av mitt pubertala beteende bli vuxen och självständig.
Mitt hjärta slår hårt nu. Det gör det alltid när det kommer ett sånt här jobbigt "skov" av sorg, ilska, rädsla och andra känslor som lever sitt eget liv i mig just nu.
Nu låter jag negativ men jag har full tillit till att det här bara är ett av smärtkroppens försök att inte förändra något. Den gillar inte förnyelse ;)
Näpp.. Nu äre bra! :)

Återkommer med mer bladder en annan da...
Peace

Nya möjligheter ;)

Å nu snurrar det igen. Tankarna går som en tornado runt runt och ibland dyker en fråga fram.
Min första fråga är "Hur gör man för att leva och njuta av sällskapet med någon som har en en fin energi, en person som vill ge, utan att tjuva av den personens energi?" min andra fråga är "Hur vet man när man är redo för en relation?" Det här kan tyckas hur enkelt som helst och borde väl kanske egentligen inte ägnas för mycket energi eller tanke, men min erfarenhet har gjort att jag inte längre ser några självklarheter.
Jag har under de senaste åren gått från relation till relation. Olika personer, olika känslor och olika liv. Men med samma koncept, samma misstag och samma utgång och jag kan bara rannsaka mitt eget beteende och försöka skönja mina mönster för att kunna bryta dom.
Jag har nu valt att lära mig njuta av varje dag och små saker i den. Sluta hålla fokus på framtiden. Jag vet att det här går emot allt som jag tidigare pratat om vad gäller drömmar och mål men jag tror att man måste acceptera, älska och leva i nuet för att släppa fram drömmar och skapa mål. Man måste ibland börja från grunden och där är jag nu.
Det kan nog tyckas som om jag har det jobbigt i livet just nu, men det är verkligen inte så. Kan ärligt säga att den lycka och lätthet jag känner i kroppen just nu är starkare än den  varit på mycket länge. Mycket har hänt med min verklighet och det är omtumlande även för mig. Vet inte riktigt vad som händer egentligen. Jag ser andra saker än jag gjorde innan. Jag känner en ny känsla i kroppen som jag inte känt förut. Jag kan gråta av lycka bara genom att stanna upp och känna den känsla jag har i hjärtat just nu. Jag skulle önska att ni alla skulle få känna det som jag känner.
Fortsätt lyssna till din inre röst och göra det som får dig att må bra. Våga vara Du!
Peace

Best Friend Forever...

Vänner är de viktigaste människorna vi har i livet. All äkta kärlek bygger på vänskap.

Vad önskar jag av en vän?

Jag vill ha ärlighet. Inte total ärlighet men när det verkligen är viktiga saker.

Jag vill av min vän bli accepterad och älskad precis som jag är. 

En vän bör bete sig respektfullt.

Jag vill av min vän inte få negativa kommentarer om min kropp eller mitt utseende. 

Jag vill inte att vänskapen ska vara beroende utav mitt utseende eller vilka kläder eller prylar jag har utan av mina inre kvalitéer.

Jag vill kunna säga allt till min vän och att den ska kunna säga vad som helst till mig utan att vara dömande.

Jag vill att vänskapen ska ge energi istället för att ta.

Kärleken till en vän ska vara villkorslös.

Vem är den viktigaste människan i mitt liv?

Jo det är ju faktiskt jag själv!

Jag vill vara min egen bästa vän.

Jag ska därför vara ärlig mot mig själv när det gäller det mesta... 

Jag ska älska mig själv villkorslöst och behandla mig själv med respekt. 

Jag ska sluta gen mig själv negativa kommentarer om min kropp och mitt utseende.

Jag ska sluta att bedöma mitt egenvärde efter vad jag har för kläder eller andra tillhörigheter utan istället rosa mina goda inre kvaliteter.

Jag ska börja föra en öppen och ärlig inre dialog med mig själv utan att lägga in värderingar.

Jag ska sluta slösa energi på onödiga saker utan spara på energin åt mig själv.

Det känns som om jag har en del att jobba med i relationen med mig själv men jag vet att när relationen förbättras kommer många andra vinster komma med på köpet.

Allt börjar med en själv. Det är den enda du kan förändra.

Att älska eller acceptera sig själv villkorslöst är det första som måste fungera för att kunna älska och acceptera andra människor villkorslöst.

Så ni som liksom mig har svårt för detta. Ge er själva minst en kram om dagen och ställ er frågan.."Skulle jag ha behandlat min bästa vän så här?" 

Peace!

Tragikens positiva sida...

Wooww... Inge rik denna månaden vettni :( Tänk hur det kan va och hur det alltid egentligen är efter jul såhär. För mig i alla fall. Fan va dumt tänkt att lägga jul såhär precis månaden innan alla sluträkningarna i Januari :P Finns det nån man kan prata med om det här??
Nej det får bli maximal sparsamhet den här månaden för att inte hamna efter i ekonomin. Så tips på billig men god mat uppskattas och efterfrågas.
Har köpt hem, kål potatis, broccoli och annat sånt där matigt och billigt och tänkte försöka trolla lite :)

Hur jobbigt det än känns så kan jag inte låta bli att tycka att det känns spännande! En utmaning helt enkelt. Att fundera över hur jag ska göra för att klara av den här månaden ger mig ett pirr inombords och en glöd i blicken. Jag är i ett så stort behov av utmaningar, mål och drömmar i mitt liv så att det här egentligen ganska tråkiga faktiskt förgyller tillvaron för mig :)

En klok kollega brukar prata om att utbrändhet egentligen inte handlar om att man har för mycket att göra eller har haft för mycket att göra under en lång tid utan att det har med avsaknaden av glädjeämnen och positiva saker att se fram emot under en lång tid att göra. Jag är helt beredd att vara enig med henne. Jag har brottats med mig själv länge nu och insett att just detta skulle kunna vara en anledning till att jag inte mår så bra. Jag saknar mål och drömmar. Jag har inget förutom mitt barn som gör mig riktigt lycklig.
Jag har haft korta näst intill euforiska tillstånd av lycka i början av de relationer jag haft de sista åren men de har tyvärr inte fungerat så som jag har velat och känslan av lycka har i varje relation bytts ut mot en känsla av panik och instängdhet. Hopplöshet och frustration. Jag tror inte att jag egentligen är redo för en vuxen relation innan jag blivit stark i att vara själv även om jag så gärna vill ha en...

Kom ihåg! Det är motgångarna i livet som skapar utveckling!
 De jobbiga perioderna som får en att vilja komma vidare..
Peace and love...