lördag 31 augusti 2013

Den som gräver en grop...

...åt andra, faller oftast själv däri.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Så länge man säger sanningen så finns det inget sätt att riskera att säga emot sig själv eller att trassla in sig och bli inträngd i ett hörn... Talar man sanning och är rak så finns det aldrig någon anledning att oroa sig för vad eller om man sagt vad till vem... :P
Jag må vara godtrogen, snäll, öppen, ärlig och har en vilja se endast det som är bra i folk MEN jag har en fantastisk intuition, kunskap och känsla för människor och äkthet.
Jag känner mig tacksam för att jag givits den gåvan och jag känner tacksamhet för att jag kan se hur vår kärlek kommer kunna växa sig ännu starkare efter det här min underbara älskling <3 

Goda intentioner och kärleksfulla handlingar är det som för dig framåt i livet.
Missunnsamhet, lögner och girighet skapar bara bitterhet och ensamhet. Det du sänder ut är det du kommer få mer utav...

Jag lever efter min sanning och min förmåga... Jag gör mina egna val och jag tar mina beslut.Jag tar ansvar för mina ord och handlingar. Mina val passar förmodligen inte alla, av olika anledningar men något jag inte gör är att ansvara för andras känslor. Jag försöker respektera andras val och försöker att inte lägga några värderingar i dem. Jag väljer att förlåta såväl vän som ovän. Jag ser både det du vill och det du inte vill att jag ska se... Till slut.

Tiden är en illusion och allt är relativt.

Med detta sagt fortsätter jag leva mitt liv som jag vill. I kärlek, ärlighet, förlåterlse och ödmjukhet...







torsdag 22 augusti 2013

Livet och kärleken...

Jag står inför ett litet dilemma. Ska man våga vara sådär naket ärlig och skriva om sina sorger och sina dåliga egenskaper, sina brister och fel och låta hela ens bekantskapskrets veta om hur livet verkligen ser ut innanför den putsade fasaden, eller ska jag beskriva mig själv och mitt liv genom det skönt positiva filtret jag vanligtvis använder mig av för att se världen och livet som de vackra företeelser som jag vill att de ska vara...
Jag tycker inte om gnäll... Jag försöker vara positiv.... men till slut rasar även jag och tappar mitt positiva synsätt. Då ser jag världen som det ruttna j*vla  sk*thål som det verkar vara ibland.
Kan jag på något vis göra både och? Eller ska jag kanske helt och hållet låta bli att leva i det som varit och istället försöka se att det enda viktiga är nu och framåt? Några saker har jag lärt mig av den här tiden som varit och det är att det inte är någon idé att ha färdiga strategier för hur man ska reagera när livet krisar... Allt jag trodde mig veta om mig själv och hur jag hanterar saker visade sig vara fel... Eller inte fel... Bara bortom min kontroll. Jag har betett mig på ett sätt jag inte trodde jag skulle göra, jag har förlåtit saker jag inte trodde jag skulle kunna förlåta och jag har känt känslor jag inte visste mig kunna känna.
Allt handlar om kärlek... Kärleken till den man jag såg och fortfarande ser mig leva mitt liv tillsammans med. En typ av kärlek jag aldrig tidigare känt. En kärlek som inga kriser kan få mig att betvivla.

Minnah, vår fantastiskt charmiga och söta lilla goding är snart sex månader gammal. Hon lyser upp våra dagar även när allt är som mörkast. Om inte alltför lång tid kryper hon omkring här och rycker och drar i allt, precis som det ska vara. Jag är så lycklig att jag får uppleva det här tillsammans med Dig, min vackra älskling...
Sigge har precis börjat trean och förklarar för mig att han därför inte tycker att jag är rolig längre... Som om han skulle ha tyckt det innan :P
Mina tre goa bonusbarn har jag träffat alldeles för lite det sista känner jag och ser fram emot att få träffa dem allihop i morgon!
Huset i Rottneros har snart nya och troligtvis väldigt bra hyresgäster. På lördag ska vi på bröllop. Räkningarna är betalda och hälsan är på topp...
Livet är kanske inte så dumt ändå.
Ciao
<3<3<3

Storebror och lillasyster <3