Så var sagan slut...

Det gör ont! Jag visste att det skulle göra ont men ändå så kan man inte förbereda sig på hur det skulle kännas. Jag vet att det vi gör är rätt och jag ångrar ingenting men ändå känns det så tungt...
Ingen kan i alla fall säga att vi inte försökt. Jag vet att du har gjort det även om du inte tror det.
Vi har skrattat tillsammans, varit lyckliga tillsammans men ändå räckte vi inte ända fram. Men faktiskt så ska man inte behöva kämpa hela tiden för att få något att fungera. Jag tror att när det är rätt så behöver man inte kämpa för att hålla humöret på topp hela tiden. Då det är rätt så kommer lugnet, känslan av trygghet och glädjen av sig själv.
Du är en underbar människa och jag önskar att jag kunde ha varit rätt för dig men ingen av oss ska behöva kompromissa med oss själva som människor. Först känns allt så underbart men efter en tid så märker man. Antingen så växer man ihop eller så växer man isär...
Det finns ett stort hål i mitt hjärta som förut brukade fyllas utav kärlek från dig. Det gapar nu ekande tomt och jag känner mig allt annat än hel...
Men konstigt vore det väl annars?