fredagen den 15:e juni 2012
Unnar dig det bästa...
Jag är så lycklig! Och jag skulle vilja skriva om det här med att unna
de man tycker om att vara lyckliga. Inte så märkligt egentligen kan
tyckas och oftast säger man att man gör det men gör man det egentligen
eller låter man bli att utåt visa sitt sårade ego? För det är vad jag
tror att det handlar om. Ett sårat ego...
Jag kan skatta mig lycklig för jag har världens bästa ex. Han är dessutom pappa till min son. Vi har ända sedan vår separation inte haft en enda konflikt. Inte en enda. Jag värdesätter vår relation väldigt högt. Högre än de flesta relationer i mitt liv. En kravlös relation är det. En relation byggd på generositet, förståelse, omtänksamhet och respekt. Inget kärleksrelation. Absolut inte! Men vi behandlar och bemöter varandra på det sätt som vi själva vill bli behandlade och bemötta på. Det sägs att det finns en mening med allt och jag vill påstå att även om man inte kan se det just då så tror jag att i längden så gör det det. Även om mycket dåligt kom ur en tragisk tid i livet där många blev sårade så lärde vi oss hur man absolut INTE ska bete sig efter en separation där det finns barn inblandade...
Alla sa till mig att "det kommer funka tills någon av er skaffar en ny", men jag har alltid känt att det kommer alltid funka. Och jag kan ärligt säga att det som mitt ex ställt sig över under de här fyra åren är stort. Han har alltid hanterat allt på ett vuxet och klokt sätt och jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är över det. Nu har han äntligen också hittat kärlek i sitt liv och jag kan stolt säga att jag tog hans hand, tittade honom i ögonen och sa "Va glad jag blir för din skull" och han kramade den tillbaka och sa "och jag för din".
Jag skulle önska att alla som har den inställningen till era ex att det inte går att ha en bra relation till varandra efteråt. DET GÅR. Bara man bestämmer sig för att det ska gå och behandlar varandra med respekt och kärlek. Unnar den andra att vara lycklig... På riktigt. Barnen kommer alltid älska sina föräldrar och riktiga syskon mest i världen i vilket fall. Allt man gör emot sitt ex drabbar i längden alltid barnen.
Peace and love!
Jag kan skatta mig lycklig för jag har världens bästa ex. Han är dessutom pappa till min son. Vi har ända sedan vår separation inte haft en enda konflikt. Inte en enda. Jag värdesätter vår relation väldigt högt. Högre än de flesta relationer i mitt liv. En kravlös relation är det. En relation byggd på generositet, förståelse, omtänksamhet och respekt. Inget kärleksrelation. Absolut inte! Men vi behandlar och bemöter varandra på det sätt som vi själva vill bli behandlade och bemötta på. Det sägs att det finns en mening med allt och jag vill påstå att även om man inte kan se det just då så tror jag att i längden så gör det det. Även om mycket dåligt kom ur en tragisk tid i livet där många blev sårade så lärde vi oss hur man absolut INTE ska bete sig efter en separation där det finns barn inblandade...
Alla sa till mig att "det kommer funka tills någon av er skaffar en ny", men jag har alltid känt att det kommer alltid funka. Och jag kan ärligt säga att det som mitt ex ställt sig över under de här fyra åren är stort. Han har alltid hanterat allt på ett vuxet och klokt sätt och jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är över det. Nu har han äntligen också hittat kärlek i sitt liv och jag kan stolt säga att jag tog hans hand, tittade honom i ögonen och sa "Va glad jag blir för din skull" och han kramade den tillbaka och sa "och jag för din".
Jag skulle önska att alla som har den inställningen till era ex att det inte går att ha en bra relation till varandra efteråt. DET GÅR. Bara man bestämmer sig för att det ska gå och behandlar varandra med respekt och kärlek. Unnar den andra att vara lycklig... På riktigt. Barnen kommer alltid älska sina föräldrar och riktiga syskon mest i världen i vilket fall. Allt man gör emot sitt ex drabbar i längden alltid barnen.
Peace and love!
Förhandsgranska
Förhandsgranska
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar