tisdag 1 mars 2011

Storm!

Det värker i magen, jag mår illa, känner mig utmattad och tömd på energi och i vissa stunder får jag svårt att andas. Jag vet vad det är som händer i mig och jag har ingen lust! Det är magkatarren och ångesten som gör sig påmind om att den finns där igen. Vägen jag vandrat på den sista tiden har inte på något sätt varit enkel och jag vet att det finns förändringar som måste göras. Men jag har ingen lust! Vill bara sluta känna för en stund. Bara en liten stund så jag får hämta kraft igen! Nu sitter jag här igen med datorn som jag vet är en tillflykt för mig. Det jag egentligen behöver göra är att lägga fokus på min fysiska hälsa för då kommer den psykiska hälsan på köpet. Jag vet men jag orkar inte... Köpte träningskort igår men glömde påsen med träningsgrejer på jobbet. En slump? Nej jag tror inte det.. Allt har en mening. Jag börjar bli riktigt trött på det här bara. Att ständigt hamna i dessa svackor, att ständigt få kämpa mig uppåt igen. Jag va ju nöjd med allt! Ångesten har följt mig några veckor nu kanske månader, minnet sviker dock. Härom dagen skulle jag skriva ett inlägg med relativt svåra ord och jag hade jättesvårt! Jag som inte har några som helst problem att stava kunde nästan inte skriva en vanlig mening. Och då vet jag, då vet jag att nu är det dags att sluta tänka börja rensa. Börja rensa och sortera i det inre. Vad är grubbel? Vad kan jag förändra? Vad är viktigt för mig? Göra det konkret och använda mig av den kunskap jag har om psykologi och annat. Fick frågan härom dagen... "Hur djup kan man bli?" Och just nu känner jag mig djup som Atlanten. Det skönaste med att hamna i samma situationer om och om igen är att man också vet hur de kommer att reda upp sig. Och jag vet att det kommer att lösa sig. Jag vet att efter stormen infinner sig lugnet igen. Bitarna faller på plats och lyckan börjar sakta sippra fram ifrån vart den nu har gömt sig den sista tiden.

2 kommentarer:

  1. Honey, hemskt om du har det jobbigt!!
    Känner dej inte så men jag finns här ifall du behöver någon.

    Jag tror att din blogg kan vara en hjälp på vägen ett ställe där du kan skriva av dej.

    Kram på dej fining

    SvaraRadera
  2. Ja jag tror att det är det den är till för.. Kände när jag skrev det här inlägget hur det mesta bara släppte. Så skönt att lägga det utanför sig själv och kunna titta på det :) Tack för ditt stöd.Det uppskattar jag! Både lyckliga och jobbiga tider återkommer alltid. Vilket det än är så kan det behöva pysa ut nånstans :)
    Kram till dig!!

    SvaraRadera