onsdag 27 april 2011

Kompetenta barn...

En härlig dag på jobbet med många goa skratt och underbara barn. Jag har varit grymt oprofessionell och gjort tvärt emot vad man säger till barnen och klätt av mig till bara linne... Ooops ;) Men jag anser att när det gäller bland annat kläder och mat så anser jag att varje individ har rätt att känna efter själv om den är varm, kall, mätt eller mer hungrig.

Vi vuxna är väldigt duktiga på att berätta för våra barn att "Nej du behöver faktiskt äta mer mat" eller "Du kommer frysa om du inte tar på dig en tröja till". Vad är det som får oss att tro att vi vet detta bättre än dom själva. Och hur ska de någonsin lära sig känna igen sina kroppars signaler om vi inte låter dom lyssna och lära sig tyda dom?

Jag är själv en av dem som växt upp i den generationen då man ansåg att barnen bara borde och behövde äta var fjärde timme. Man tvingade barnen att sluta lyssna på sin kropps egen förmåga om de var hungriga eller mätta. Fruktansvärt om du frågar mig!

Jag lever i tron om att alla barn (så länge det inte föreligger sjukdom e dyl) är kompetenta att känna själv om det behöver äta, om maten smakar gott, om det har ätit för mycket godis, om tröjan känns för liten eller om man gillar att gå i jeans eller inte. Och jag anser också att det är en mänsklig rättighet att få ta dessa beslut själv! Och jag tror inte vi skulle ha så mycket problem med våra barns mat/klädvanor om vi slutade lägga oss i så mycket.

Detta griper jag inte bara direkt ur luften utan jag pratar av erfarenhet efter år av bråk om kläder och mat som helt och hållet släppt sen jag slutade bestämma vad han behövde äta eller vad han skulle ha på sig. Han fixar det där själv så bra så. Han klär av sig om det blir varmt. Han sätter numer på sig mer kläder om han fryser. Han smakar på all mat, han äter det han behöver och han säger till vad han tycker om och inte. Ibland blir det jobbigt när han bara vill äta det allra gottaste och onyttigaste men då brukar det oftast sluta med att han berättar att han fått ont i magen pga det han ätit. Och oftast rättar näringsvärdena ut sig i längden...

Nu låter det nästan som om vi lever ett perfekt liv utan bråk men det gör vi ju förstås inte... Men hundra gånger mer harmoniskt nu än för några år sen :)

Vi kan inte tala om för andra vad dom upplever men vi kan vara goda förebilder för våra barn genom att bete oss som vi vill lära våra barn att bete sig. För tittar vi riktigt noga så härmar våra barn oss in i minsta detalj.

Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör. Och det är ingen klyscha utan 100% sanning...


Bästa böckerna jag vet om barn! Fantastisk läsning som öppnar en ny värld för många utschasade föräldrar..

2 kommentarer:

  1. Önskar att fler föräldrer kunde vara som du! Jag har boken om någon vill låna :)

    SvaraRadera
  2. Jesper Juul är fantastisk! Tac Lena! Det är nog den finaste komplimang en förälder kan få <3

    SvaraRadera