Rosa fluff :)

Äntligen får jag sätta mig i soffan, upp med benen på bordet och låta lugnet lägga sig. Lugnet och saknaden. Saknaden efter båda mina älsklingar i livet. Han som får mitt hjärta att slå fortare när han ser mig i ögonen och som alltid håller en beskyddande arm runt mig. Och han som jag älskar i alla lägen så jag tror att hjärtat ska spricka. Nu är det ett dygn kvar tills den förste kommer och två dygn tills den andra kommer hem igen.

Jag funderar över vänskap. Vad är vänskap när den verkligen sätts på sin spets? Hur långt är jag beredd att dra ut på vänskapen om det är så att delar av den strider mot alla mina principer och när delar av den gör ont, så ont... Hur säger man vad man känner till sin vän när man vet att det kan skada vänskapen för livet om den inte gör att det man säger kan leda till en vändpunkt?
Vänskap är som vilken annan relation som helst. Den måste föregås av ärlighet, omtanke och kärlek. Hur visar jag att jag älskar dig och jag vill hjälpa dig men jag tycker att ditt handlande är fel!

Idag är känslorna nära ytan och jag längtar efter vissa saker i mitt liv... Konstigt det är vad olika saker man längtar efter och saknar vid olika tillfällen i livet... Jag hoppas jag slipper längta så länge till och jag hoppas att det rosa skimret som vi har runt oss nu inte försvinner alltför fort igen. Men jag har hört att det är ganska vanligt att man genomgår en liten kris när man varit tillsammans i ungefär ett år. Jag vet inte jag men så kanske det är..
Nu ska jag gå och se om mina "kokosbräck" som jag har i kylen snart är kalla och klara :P Mums...
Ciao