Sunbeam...

Nu känns det bra... Idag har jag gjort saker. Idag ser jag framåt och molnen börjar skingra sig. Jag vet att det här har varit en fantastisk och solig sommar för de allra flesta. Den bästa de kan minnas säger de men min sommar har varit allt annat än fantastisk och solig. Solen har kanske varit där på himlen och lyst upp min omgivning men in i min bubbla har solens strålar inte kunnat nå, inte kunnat ge någon energi och inte värmt något... Sommaren som ska va tiden då vi hämtar kraft och samlar ny energi har helt tömt mig på min.
Men nu är det som det är och jag hoppas istället på en färgsprakande och vacker brittsommar och därefter höst med varma halsdukar och mysiga koftor, raggsockor och någon väl vald stickad mössa. Jag älskar stickat!

Minnah som nu är snart sex och en halv månad står i startgroparna och vaggar fram och tillbaka redo att krypa ut i världen. Förutom lite mys morgon och kväll så ammas hon inte alls längre. Det känns väldigt bra med tanke på den amningsångest jag haft den här gången. Ett starkt sug som känts i hela bröstkorgen varje gång hon satt sig fast på mig för att äta. Konstig känsla...

Sigge min tappra hjälte som fått stå ut med sin "inbubblade" mamma hela sommaren kämpar vidare med sitt. Det är kompisar, fotboll, cyklar, och allt annat som hör en snart nioårings liv till... Just nu är det jultidningar som gäller. Frågan är bara vem som är mest engagerad i att han ska sälja. Mamma eller Sigge?

Om en timme förväntas den stora kärlekens vackra fägring uppenbara sig i hemmet igen. Han fattas mig hela tiden han inte är här. Hade jag fått en krona för varje gång jag tänkt på honom idag så skulle jag varit förmögen nu. Tur jag har haft fullt upp med Lillfisan, Sigge, fika på Bubblan, fotbollsträning, läxor, pysslande och mycket mer. Annars skulle nog den här dagen aldrig tagit slut.

Det känns bra nu...
Över och ut!!

Sommarens längsta solstråle <3