Familjebilden...

 
Sitter och tittar på reprisen av "Mamma byter bo" där man tagit två familjer med olika familjesituationer, olika arbetsfördelning och olika intentioner med familjelivet och det är ju inte utan att man börjar fundera lite. En av mammorna kommer ifrån en familj där det viktigaste verkar vara ordning och reda. Barnen ska uppföra sig ordentligt och föräldrarna verkar ha svårt att släppa loss. Däremot verkar de vuxna leva under millimeterrättvisa och arbetsfördelningen verkar vara jämställd mellan könen. Familj nummer två verkar vara rotigare, mer högljudda, deras hem är inte lika organiserat. Barnen har en friare tillvaro med mer engagerade föräldrar. Mamman gör det mesta av arbetet i hemmet medan pappan jagar och går in med leriga skor i köket när som helst, om han får välja.

Jag vill vara med och skapa en familj där det är tillåtet att leva och använda hemmet Jag vill att det ska vara tillåtet för barnen att vistas i hela huset och jag vill inte spendera tid åt att springa omkring och vakta mina fina, dyra, ömtåliga saker som jag valt att placera i mitt hem. Jag vill känna att det är okay att alla får hjälpa till efter sina egna villkor och förutsättningar. Jag vill att mina barn ska känna glädje i att hjälpa till och inte hjälpa till för att det är ett måste. Framför allt vill jag ha en varm och välkomnande stämning i mitt hem dit alla vill komma och inte ett hem där den som hälsar på känner att den måste kolla sitt barn hela tiden så att det inte förstör något. Jag skulle vilja vara mamman som aldrig säger "skärp dig!" till mina barn. Jag vill vara mamman som säger "kom" istället för "gå". Jag vill vara mamman som skrattar när något går sönder och säger "Jag hjälper dig. Gick det bra?"
Jag vill leva i en familj där mannen får leva som en man och göra det han tycker är roligt vad det än är. Jag vill leva i kärlek och unna min älskade allt det som han mår bra av. Jag vill göra det som jag njuter av att göra varje dag. Jag kanske vill göra mer hushållsarbete än min man så att jag slipper göra tråkiga grejer som att byta däck eller skotta snö! I mitt hem är det inte viktigt med millimeterrättvisa eller jämställdhet mellan könen. Vi har alla olika behov och det som en person tar större ansvar för på ett sätt tar denne igen på andra sätt, det kan jag nästan garantera.
 Jag säger inte att jag vill göra allt i mitt hem. Jag hatar till exempel att plocka ur diskmaskinen och jag slipper gärna undan om jag kan. Jag gör hellre något annat och hoppas på att någon annan gillar denna syssla bättre än något annat som jag gillar. Till exempel att dammsuga... Jag tycker däremot inte att det är okay att klaga på den andra för vad den personen inte gör om man inte är beredd att göra det själv. Jag hörde en gång någon som sa att "Klaga bara på något den dagen du är beredd på att själv göra en förändring" och det tycker jag är så jävla sant! Blir så trött på föräldrar, och då framförallt mammor som till exempel  klagar på att barnen inte sover på nätterna men dom har inte vilja eller styrka nog att ta några skitnätter för att "lösa" problemet utan det ska mjäkas och daltas... och klagas. Jag säger inget om det att det kanske inte fungerar. Något kan vara fel eller andra problem som inte GÅR att "fixa" men bara klaga utan att jobba för vad man vill tycker jag bara är slöseri med sin egen och andras energi.

Det tråkiga är bara att jag inte känner att jag idag är den mjuka, följsamma, förlåtande glada mamman och sambon som jag vill vara. Inte än i alla fall. Jag jobbar för det och jag försöker varje dag att hitta strategier för att hitta dit. Men detta är i alla fall mina intentioner och bara att veta det gör att det känns mer ok. Jag vet vart jag är på väg, jag har ett mål.
Vi slutar aldrig att utvecklas om vi inte själva vill det.
Vi skapar vår egen lycka allihop!
 

Helt underbar! :D