onsdag 23 mars 2011

Mardrömmar..



Jag drömde den hemskaste och verkligaste av mardrömmar i natt. Med risk för att göra någon ledsen eller väcka starka känslor så kommer jag att berätta om den drömmen och om någon är bra på att tyda drömmar så tar jag gladeligen emot hjälp att tyda denna.
Jag vill börja med att berätta att jag väldigt sällan tänker på jobbiga saker som sjukdomar eller vad som händer om jag skulle råka dö. Jag klarar helt enkelt inte av såna tankar utan slår dom ifrån mig eftersom det bara inte får hända... Det är nog min största skräck i livet, utan tvekan...

Åter till drömmen... Jag drömde i natt att jag fick diagnosen extremt elakartad cancer med dödlig utgång och det inom en snar framtid. Det skulle dessutom bli en väldigt smärtsam död. Dilemmat som detta skapade i drömmen var. Ska jag ta livet av mig för att slippa smärtan och den hemska tiden som väntar fram till en säker död? Eller ska jag härda ut för att få tillbringa lite, om än bara lite mer tid tillsammans med dem jag älskar?
Men om jag tar mitt liv så kan jag inte ta farväl av dem och då framför allt min son. Däremot besparar jag dem att genomlida och se min smärta och min hemska väg mot döden. Men jag ville inte lämna dem! Jag ville inget hellre än att få finnas kvar och leva mitt liv! Det var en sån fruktansvärd ångest ska ni veta! Och innan jag förstod, när jag vaknade, att jag inte var sjuk så var jag så rädd...

Jag förstår att det säkert finns många som upplevt liknande och vet vilka känslor det skapar i verkliga livet. Men det här är den värsta ångesten jag upplevt och det gör mig så ledsen att veta att det varje dag är människor som får ta emot såna här besked och måste lämna sina nära efter sig så tårarna kommer bara jag tänker på det... Jag beundrar alla människor som slagits eller slåss mot den här hemska sjukdomen eller alla er som mist någon ni älskar på grund av den...
Föråt om jag gjort någon påmind om något hemskt eller om jag gjort någon ledsen. Men det här är det som min blogg representerar. En plats att få ventilera ALLA känslor...

3 kommentarer:

  1. jag har mist ett flertal personer till denna hemska sjukdom. Tyvärr så är det livets gång och man kan aldrig någonsin veta vad som väntar. Jag är ingen drömtydare men någonstans i ditt undermedvetna finns rädslan att mista allt. Speciellt om du känner att du äntligen lever livet du alltid drömt om. Jag är själv proffs på att drömma sjuka drömmar och vissa är svårare att släppa än andra. Det som du aldrig får glömma är att, det bara är en dröm. Rädslan för att dö finns nog i oss alla. Jag vet inte hur många gånger jag har suttit med barnen i knät och ögonen tåras när jag tänker på att det faktiskt kommer komma en dag då vi inte finns hos varandra längre. Det jag försöker lära mig och det jag jobbar med allra mest är att ta vara på det vi har nu, inte oroa mig för det som kommer sen. Men en ska är säker, livet fick en helt ny innebörd den dagen jag höll mina döttrar i famnen för första gången. De är ett levande bevis på Livet. (by the way, jag är ett stort fan av din blogg) Kraaam!! //Linda (Blixt)

    SvaraRadera
  2. Ja kom att tänka på det strax efter att jag postade inlägget att egentligen va ju inte den här drömmen speciellt svårtydd. Drömmar handlar ju oftast om att bearbeta rädslor vi bär på som vi har svårt att bearbeta i vaket tillstånd. Men det var väldigt fint skrivet av dig och jag tyckte du beskrev på ett bra sätt hur det fungerar.
    Jag blir jätteglad att höra att just Du läser och tycker om min blogg Linda!
    Stor kram till dig och dina fina döttrar <3<3<3

    SvaraRadera
  3. Ja och jag då, ja jag gråter jag!
    Dessa känslor...

    SvaraRadera