Blir så trött på mig själv!!

Känns som om hur jag än försöker så blir det knas ändå.. Tog t.ex tjänstledigt utan lön nästa vecka för att åka bort med sambon på lite kärlekssemester och då visar det sig förstås att han inte har semester förrän veckan efter det :/ Jag gör mitt bästa för att göra dem jag bryr mig om glada men det blir nästan alltid fel känns det som. Jag måste va så pinsamt svag i mig själv! Jag bryr mig om vad alla tycker och tänker.. Jag är extremt känslig för minsta lilla sinnesstämning. Jag är så trött på att va jag just nu!
Jag drömmer mig ibland bort till ett annat universum där jag är stark i mina åsikter, där jag skulle vara glad hela tiden och ta det mesta med en klackspark. Ett universum där jag vågade lita på mina egna insikter och agerade utifrån dem utan att behöva oroa och misstro mig själv.
Jag vill vara självständig, stark, klok! Jag vill vara totalt oberoende av bekräftelse... (Skriver jag sjukt nog i min blogg som jag kommer dela med mig av till 500 FB "vänner" sen) En av mina drömmar är att klara mig helt utan den här bloggen eller ännu hellre Facebook. Jag skulle vilja skriva böcker istället! Men ändå så sitter jag här ikväll igen...

"Once you started you can never go back!"