Där framme...

Känner mig tom. Jag känner en saknad, en längtan. Du ska bara finnas där. Du har en given plats i mitt liv och jag vill inte vara utan dig. Ändå ses vi så sällan och pratar nästan aldrig. Men du ska bara va där!
Bakom ögonlocken bränner tårar. Tårarna som aldrig vill komma ut... Tårarna jag alltid trycker bort. "Jag tar dom sen". Livet är orättvist. Besluten du står inför är beslut ingen borde behöva fundera över. Som om du inte fått utstå nog! Men jag unnar dig att inte längre känna smärta även om vägen dit är fruktansvärd. Du lever min värsta mardröm ska du veta och det är därför jag inte orkar. Därför jag inte orkar fatta. Men du finns i mitt hjärta hela tiden. Fan också!!