Arg!

Blir vansinnig! Så arg inombords! Men varför??? Fattar inte! Det kokar inom mig för ingenting. Jag fick dåligt samvete för att jag inte va chaufför åt min kompis som skulle på Erik Saade förut. Men varför blir jag arg? Så jävla sjukt med känslor. Dom styr mitt liv och jag gillar det inte. Förnuftet har ingenting att komma med. Det är chanslöst mot känslorna. Egentligen tror jag att jag bara skulle vilja gråta och skrika som ett barn och säga "Jag vill inte jag vill inte jag vill inte!!!!!" Men självklart gör man inte det.. Det vore ju en väldigt konstig och väldigt stark reaktion för något direkt irrelevant. Men va faan är inte det här då?
Tittar på Fast and the furius- Tokyo Drift... Är det jag som är gammal eller vad är problemet? Allt går ut på snygga bilar med snabba motorer, sexiga brudar som ska va sådär flickigt gulliga samtidigt som dom ska va tuffa och grymma på att köra bil. Bland det mest ytliga och pinsamma jag har sett. Kanske bra underhållning för många men verkligen ingen film för mig. Bryr mig nog mer om vad filmen har bakom pannbenet än vad den har under kjolen och huven... Usch va negativ jag är just nu men jag känner mig verkligen negativ rakt igenom. Jag känner vilket surt och tråkigt ansiktsuttryck jag har och jag önskar egentligen att jag bara kunde bryta ihop och va lite ledsen så jag inte behövde ha det här trycket som jag har i hela huvudet men samtidigt så vill jag inte grina nu... Då förstör jag ju filmen för Robin också. 
 Men... Imorgon är det en ny dag som jag ska försöka hantera utan att riva upp himmel och jord för en massa små skitgrejer som jag har gjort idag. Men jag skulle nog behöva tömma mig för nu rinner bägaren över direkt det kommer en liten droppe. Borde lägga mig och vakna som en solstråle imorgon för jag är väldigt trött. Kanske får somna i Robins knä om jag har tur.

"Älska mig mest när jag förtjänar det minst. Det är då jag behöver det bäst"