One of them days...

Det här är en sån där dag. En sån där dag när man helst använder förkortningar för allt för minsta ansträngning. När man helst svarar med ett brummande ljud för att slippa öppna munnen. En dag när man helst stannar i morgonrocken ända tills kvällen och när man inget hellre vill än att umgås med dom man tycker om men inte förmår sig ändå. En sån där dag när man gråter till "tvinsreklamen" på tv och alla program påminner om saker man saknar i livet eller saker man har förlorat. Suget efter kaffe är konstant men ingen kopp smakar så bra som man hade föreställt sig att den skulle göra. Dom här dagarna är alla kläder obekväma eller fula och allt någon någonsin sagt till en går att vända till något negativt om sig själv som person.
Jag hatar dom här dagarna...
Men klockan är nu tjugo i elva och än har den här dagen inte gått och nu tänker jag bestämma mig för om den ska få koppla sitt grepp om mig eller inte. Ska jag sitta här och deppa ur mig ordentligt i min morgonrock och mina raggsockor, frossa i Toblerone för att få lite falsk energi och i mina tankar leva en dag i det förgångna? Eller ska jag klä upp mig, sminka upp mig, åka någonstans dit jag kan fokusera på nuet och framtiden? Framtiden som jag ska göra till den bästa tiden. Eller fel! Nuet ska vara den bästa tiden. Hur vore det om man alltid hade den bästa tiden framför sig? Då kommer man aldrig dit... Jag ska ta vara på nuet. Varför skjuta upp till imorgon, det du kan göra idag? Allt det här låter nog lättare än det är tyvärr. Speciellt som mensvärken nu nått sin kulmen och hormonerna verkligen gör sig påminda i rejäla "moodswings".
Ett... Två... Tre! Upp och plocka fram Ipren, sen ta en varm lång dusch och därefter dyka in i garderoben och hitta det mest färgglada jag kan hitta för färg skapar glädje!
"Life is what you make of it"

Vacker solnedgång...