Endorfinkick!

Jag är inte lite bäst jag!! Så grym! Två varv i spåret! För två år sen hade det inte vart nån sak men nu har jag ändå inte sprungit sen dess :P Sist höll jag på att dö efter ett varv och nu fixade jag två som ingenting. Nä vadå endorfinkick? ;) Skämt åsido... Nu har vardagen startat igen och det känns faktiskt bra. Jätteglad för att vara tillbaks på jobbet. Tacksam för att jag fick vara kvar och nu kan känna mig som en fullvärdig medlem i "gänget" lixom... Ansvaret jag innan sommaren jag var så rädd för att ta på mig känns nu som en rolig utmaning och en självklarhet på samma gång.

Den jobbiga känslan som jag har burit i mitt bröst de sista veckorna har nu släppt och trots att beslutet och processen är tunga grejer så känns det ändå som det enda rätta. Jag har tackat ja till lägenhet nu och hoppas bara på att bli godkänd av dem. Just nu ser jag fram emot att komma in där och börja på något nytt men jag vet att det fortfarande kommer komma jobbiga perioder av tvivel och ilska precis så som jag kände i helgen... Men jag ska leva "här och nu". Det är nog det enda att göra. Ta känslorna som dom kommer istället för att förutspå dem och eventuellt framkalla jobbiga känslor i onödan. Anledningen till att jag ändå känner mig så lugn är på grund av Robins fantastiska sätt att hantera det här. Stor eloge till honom för det! Ännu en gång överraskar han :) Det du gör och inte gör är stort vännen!

Sigge ropar från övervåningen att jag ska komma och ta tid på hur länge han kan va under vattnet... Plikten kallar! Energin är på topp! Hur ska jag kunna sova i natt?? Det får bli en senare fråga... Ciao