måndag 1 augusti 2011

Kolan "The story"...

Vet egentligen inte vad jag ska skriva. Känner mig tom inombords. Försöker tänka på viktiga saker och känna mig lite klok men har inte en chans. Jag kan iofs skriva om världens goaste kattunge som bor här hos oss. Det var inte meningen från början att det skulle bli så. Tanken var att vi inte skulle ha kvar några djur men ibland kommer man inte undan. Vissa djur väljer sina människor och jag tror den här lilla tjejen valde oss. Som liten var hon den minsta av de sex och var den som sist öppnade ögonen och sist lärde sig att gå. Hon verkade alltid lite lätt kuvad och kom aldrig fram utan gick hellre och gömde sig. Allteftersom hennes syskon blev större och mer modiga så höll hon sig mer och mer undan. Men när de en efter en började droppa av så blev hon mindre och mindre rädd. Och första kvällen när det bara var hon kvar så höll hon sig så nära hon kunde för att bli den mest sociala av katter jag har träffat. Hon pratar, kommer när man ropar, visar fullständig tillit och kurrar konstant. Igår hörde någon av sig och undrade vad jag skulle ha för henne. Men jag pallade inte. Jag klarar inte av att ge bort henne för hon är helt underbar! Våran lilla Kolan, eller Satan, eller Puma eller vad hon nu ska heta, får stanna här hos oss. Hon är "Mammas pisse"...

En dag gammal <3

8 veckor gammal <3

2 kommentarer: