Plockade ur min hårförlängning härom dagen... Jag vet! Värsta I-landsproblemet :P Men jag blev av med så mycket hår! Jag som sparat det och tagit hand om det och låtit det vila från allt under så lång tid! Verkligen åt helvete! Men det är ju bara att gilla läget och inse att jag nu får betala fåfängans pris . Men nu lovar jag mig själv att aldrig mer... en vad är det egentligen med håret undrar jag? Man säger att styrkan sitter i håret. Jag kan verkligen förstå alla som varit med om håravfall eller som är med om det just nu. Vilken fruktansvärd sorg! Jag fick en mindre depression för att min tofs blev tunnare än innan men jag vet ju att mitt hår kommer att bli tjockare igen. Det kommer växa ut tillbaks...
En grej som har skapat grubblerier i mig är också det här med att såra människor. Bär vi ansvaret för att människor blir sårade? Nej egentligen inte. Vi kan vara delaktiga eller orsaken till att någon blir sårad men vi bär inte ansvaret för det om vi inte menat att såra anser jag. För att dra en parallell till mitt liv och situation jag är i nu så ska jag försöka förklara hur jag menar och hoppas att ingen blir besviken på mig...
Jag hade en föreställning om hur jag ville att mitt liv skulle bli efter separationen.. Jag hade drömmar om att hitta "tillbaka" till något och någon... Tyvärr blev det inte så. Djupt inne i mig så va det inte så jag ville ha det. Hela min kropp och själ gjorde det här klart för mig och jag kunde inget göra. Jag har varit ärlig och sagt som det är. Jag har släppt och gått vidare men ändå känner jag ansvar över denne någons känslor. Det här gör att jag inte vågar leva mitt liv och känna lycka fullt ut fastän jag bär lyckan inom mig.
Jag har många gånger fått höra att jag kan inte förstå hur du kan gå vidare och känna för någon annan/känna lycka/ha kul när du säger att det är jobbigt efter en separation tex.. Men jag vet inte.. Kan inte ni känna att man kan älska på olika sätt? På olika plan? Jag kan känna något för personer jag har älskat samtidigt som jag är förälskad i någon annan.. Jag kan va lycklig för något nytt och glädjefyllt samtidigt som det kan kännas ont i hjärtat när jag träffar en person från mitt förflutna? Måste det va antingen eller?
Eller är det kanske så, som jag fått höra, att jag kanske inte riktigt vet vad äkta kärlek är? Att jag inte ännu upplevt den?
Tyvärr kan jag inte svara på den frågan ens själv. Jag tror ju själv att jag upplevt det och jag tror att jag vet vad det är. Men kanske kommer jag i framtiden uppleva något som raserar all min vetskap om vad kärlek handlar om... Det är det som är så underbart med livets bok. Att man aldrig vet vad som står skrivet i nästa kapitel.
En människa i mitt liv som jag i alla fall vet att jag känner äkta kärlek för är Du min kära Lena och jag har nu även träffat Nova och kan säga att inget känns mer självklart än ni.. Älskar er <3
Just nu saknar jag Dig som får mig att le inombords hela dagarna... Dig som det känns tomt utan... Dig som får mig att ligga vaken om nätterna...
Om det finns någon därute som känner något annat än glädje för min skull nu så skulle jag bara vilja säga... Förlåt! Men jag bär inte ansvar för det... :(
Här inne måste jag få uttrycka mina känslor. Vi har ansvar för alla våra känslor och handlingar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar