Soulmate...

Nu har det varit sådär mycket ett tag igen men det känns ändå som om jag är på rätt spår. Jag har rannsakat mig själv och varit fram och tillbaka och jag tror nu att jag vet hur jag vill ha det. Eller jag vet hur jag vill ha det. Jag har liksom tagit ett beslut och det ska jag säga är något jag inte alls är bra på egentligen. Litet steg för mänskligheten men ett stort steg för Sofia. Från och men nu måste jag sluta anpassa mitt liv efter hur folk mår och känner. Det låter väldigt ego men jag kan inget annat göra. För att jag själv ska må bra och för att jag ska få uppleva glädje fullt ut igen så måste jag sluta ha dåligt samvete hela tiden. Jag har gjort dumma saker mot människor jag bryr mig om men nu har jag bett om ursäkt. Jag har tagit ansvar för mina handlingar och nu har jag även förlåtit mig själv.
Jag ser med glädje fram emot att möta varje dag just nu och jag är chockad över hur bra allt känns.
Tack till Dig som inte gav upp om mig utan fortsatte tro och kämpa. Du är väldigt viktig för mig. En livsnjutare med många fina kvaliteter som skänker glädje till min tillvaro...

Och Kära Älskade Själsfränden Lena! Lyckan jag känner över din resa är helt överväldigande! Jag minns det som det var härom dagen när du berättade för mig att du skulle bli mamma och jag minns hur känslorna bubblade över och hur tårarna forsade ner för mina kinder redan då. När jag i lördags fick reda på att det "var över" och att du hade klarat det överväldigades jag av samma känsla som då och jag misstänker att tårarna inte är slut än på länge. Du va så rädd och så skör men du var ändå så stark! Jag har sagt det förut men jag är så stolt! Jag visste innan att du var fantastiskt viktig för mig men att du va så nära mig som jag nu vet att du är visste jag inte. Jag älskar dig och saknar dig och du är systern jag aldrig fick...

Nu får jag sluta va sentimental! Men som tur är är det tårar av glädje.
BTW! Jag har köpt nya raggsockor för HUNDRA KRONOR! Här ärom :) Värsta najsiga!
Peace out!