Vända kappan efter vinden...

Satt och funderade över mitt tidigare inlägg och på företeelsen "kappvänderi" och kände att det går att se vissa likheter. Så då tänkte jag först att "så blåögd du är Sofia. Det är bara för att du är nykär som du tycker som du gör". Jag har en förmåga att anpassa mitt liv och mina intressen efter personen jag tycker om, ja... Men är det egentligen fel då? Gör vi inte alla det när vi träffar någon vi tycker om? Egentligen... Nu träffar jag en kille som tycker om att titta på fotboll. Är det då fel att visa respekt för hans intresse? Jag kanske inte kan älska fotboll helt plötsligt eller ens tycka om det men jag måste ju bjuda in den i mitt liv om jag vill ha den här killen i mitt liv. Sen kanske man inte får den respekten tillbaks, men då kanske kärleken eller mognaden är så stor hos den andre parten heller och då kan man ju fråga sig om man anser att det är värt att göra dom här uppoffringarna eller om man anser att "kappvänderiet" uppskattas eller ger något tillbaks, hur man nu väljer att se det. Självklart kommer man till en punkt till slut när man har hittat sin plats i förhållandet och kanske inte känner att man vill göra allt tillsammans eller heller behöver det. Men jag tycker att i början måste det få vara okay att skämma bort varandra så mycket man vill. Oavsett om det är med ord, blommor eller med sitt engagemang. Så länge det kommer i från hjärtat förstås. Så länge det är äkta och inte något man gör bara för att vinna några extra poäng och som man sedan inte skulle kunna tänka sig att göra igen när man har fått det man vill. Då är det inte okay att vända kappan efter vinden...
Nu ska jag sola med Hösska... Åh som jag har längtat och längtar efter mina vänner! Ska passa på att skvallra så mycket jag kan :P
Pööss!!