Idag saknar jag dig verkligen mamma.. Det finns så mycket som jag förstår att du hade rätt om idag som jag inte förstod när du levde... Så mycket som jag önskar att jag hade kunnat göra ogjort. Nu förstår jag hur du har haft det och hur stor du måste ha varit som hållit allt du visste och kände bort från mig.. För att inte påverka mig.
Jag önskar att vi hade kunnat prata om det. Hade du funnits så hade jag nog inte tvivlat lika mycket på mig själv. Inte känner mig så värdelös. Jag kände mig mycket starkare när du var i livet än jag gör nu. Även om vi inte var sams jämt.
Jag visste att du alltid fanns där. Du stöttade och tröstade.. Ibland tröstade du mig till och med när jag visste att det var jag själv som varit dum. Först nu med facit i handen förstår jag hur fint det var av dig.
När jag går och lägger mig på kvällen eller när jag känner mig ledsen och ensam så kan jag känna känslan av att hålla din mjuka hand i min.. den var len som silke.. Jag kan till och med känna hur du kramar min hand och du ler med stängd mun och har huvudet lite på den så att din smilgrop kommer fram.
När allt blir som tyngst tänker jag.. Vad skulle mamma ha sagt.
På så vis kommer du alltid leva vidare inom mig..
/Sofia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar